4 juni 2014

Att vara på praktik.. Hur käns det?

Det är inte alltid lätt att vara praktikant. Det är inte heller alltid givande eller utvecklande. Skräckhistorierna om praktikanter som hämtar kaffe och slavar vid kopiatorn är något som cirkulerar i min generation och är ofta det första som vi tänker på när vi hör orden praktik och kontor.

Mitt namn är Jens Tjernström, jag är praktikant och jobbar på ett kontor. Och det finns ingen plats jag hellre skulle vilja jobba på just nu.

Det har gått två månader sen jag började min praktik hos Coompanion i Luleå. Det har varit en väldigt intensiv och utmanande period för mig där jag fått lära mig otroligt mycket nytt. Under de två första veckorna när jag kom hem så surrade det i huvudet och det kändes som att det när som helst skulle abrupt fatta eld. Men jag såg fram emot varje ny dag och hade svårt att slita mig vid dagens slut – jag hann ju inte med allt jag skulle göra!

Det fanns alltid en mening, ett faktiskt behov, med det jag gjorde. Jag kände att jag bidrog och skapade ett mervärde (ett fint ord som jag fått lära mig här) för mina kollegor som välkomnat mig in i gemenskapen trots min initiala blyghet. De har stöttat mig från dag ett och fortsätter att göra så. De tar mig på allvar och ger mig möjligheter till nya erfarenheter.

För att återknyta till vad jag skrev i början; jag har hämtat kaffe åt dem och jag bakade till och med en gång. Men det var ett val jag gjorde för att visa min uppskattning för dem som kollegor och medmänniskor. Det är de små sakerna som kan göra stora skillnader i vardagen och förgylla den. Och det är något som vi verkligen lyckas med i vårt arbetslag.

Bland mig och mina vänner säger vi att det viktigaste med ett jobb är arbetskamraterna – utan dem blir arbetet väldigt tungt och dystert. Därför är jag väldigt glad att jag har förmånen att jobba med så fina människor och är det huvudsakliga som jag kommer att ta med mig från min praktik hos Coompanion.

Jens Tjernström

Dela